Att alltid längta efter något annat och att njuta av att slippa

Nu var de två första åren på läkarprogrammet äntligen över. Nu blev det inte längre bara teori utan även praktik! Yey!
Hur skönt skulle inte det bli och hur bra såg inte schemat ut för de kommande året som utgjordes av internmedicin? Det var upplagt så att vi hade 3 veckor blandad teori följt av 3 veckors praktik. Man var alltså placerad på en avdelning alternativt en specialitet 3 veckor åt gången. Visst låter det bra?
Men, ja det kommer ett men, den första veckan var alltid spännande. Jag gick dit full med energi och tyckte att det var så spännande att vara ute i verkligheten. Vecka två landade jag och blev bekväm och vecka tre gjorde jag inget annat än längtade efter att sitta på föreläsning och slippa försöka få ihop en epikris eller remiss. Jag var inte ensam om att känna så, mina kursare kände precis samma sak. Samma visa blev det på teoriblocket. Första veckan var superspännande och vecka tre ville man bara bort och ha praktik igen. Vårdcentralsplaceringen blev en liten räddning ur detta ekorrhjul av att längta till något annat. På vårdcentralen fick jag träffa många patienter och jag slapp epikriser och annat pappersarbete. Administrationen skötes av läkaren jag gick med. Hur perfekt var inte det?

Är det någon läkarstudent som läser detta och befinner sig på intermedicin- njut! Tiden kommer där ni måste sköta administration även på vårdcentralsplaceringen. Njut av att vara "nya" studenter!

Ha det!

//Charlotte