söndag 29 november 2015

Utveckling, paralleller



Den här terminen är det en av våra ST-läkare som haft den tätaste kontakten med studenterna. Vi andra har förstås också varit engagerade mer eller mindre med sit-ins, status-övningar, samtal och reflektioner.

Termin-tre-studenterna präglas ännu av sin entusiasm och gör framsteg i konsultationskunskap och -praktik. 

Hur blir det senare under utbildningen? Jag träffar regelbundet en del läkarstudenter på termin fem och sex i annat sammanhang. Mitt intryck är att de flesta där tycker det är roligt att komma ut på riktigt i kliniken men att det också känns osäkert (hur ska jag hinna lära mig allt?) och att handledningen inte alltid fungerar eller är trygg. 

Dessutom träffar jag som lärare varje termin under några dagar ST-läkare i allmänmedicin under en konsultationskurs. Hos dem finns glädjen och tryggheten i professionen.

Utvecklingen måste väl med nödvändighet gå litet hackigt. Man vill så gärna säga till de studenter som befinner sig i en osäker fas att det går över, det blir bättre.  Men det är den egna erfarenheten som lär. Som en student sade nu i veckan i en diskussion om hur man bibehåller sin empati – ”Man måste nog bara inse att det kommer att finnas situationer är jobbiga och finna sig i att det känns så just då, och tänka att man kommer igenom det”.


Det har varit fint att blogga litet om studenthandledning under några terminer, tack för det. Från nästa termin lämnar jag med varm hand bloggstafettpinnen till nästa hågade handledare!

torsdag 28 maj 2015

Livsstilsfaktorer och utvärderingar

Studenternas uppgift att intervjua patienter med nedsatt rörelseförmåga och hypertoni eller diabetes,  om vilken roll motion haft i deras behandling föll väl ut. Studenterna beskriver nyanserade samtal, där både ambivalens och beslutsamhet funnits med hos patienterna och där ingen förändring skett förrän patienterna själv varit redo och hittat motivationen. Och hur det kan gå upp och ner i perioder. Exempelvis fick de tala med en diabetiker som efter en cancerbehandling blev trött och nedstämd och inte hade möjlighet att promenera och spela boule som han brukar. HbA1C skenade iväg och allt kändes ganska mörkt. Men av flera skäl började livsglädjen komma tillbaka och det blev plötsligt härligt med promenader igen, patienten kände sig starkare (och HbA1C sjönk). Vi hade också under dessa dagar en konsultation som gav prov på hur svårt det kan vara.Där var min uppgift att hitta ett respektfullt, nyfiket sätt att få tillstånd en diskussion kring livsstilsfaktorer, men det blev mer ett obehagligt förhör. Jag och studenten fick tillfälle att fundera – vad gick fel? Hur kan man reparera och göra om till nästa möte? För det går! Som allmänläkare har vi kontinuiteten till hjälp.


Att utvärdera terminen tillsammans var bra också. Vi handledare fick med oss en del synpunkter, exempelvis att det kan gå litet fort ibland med status. Det ska vi tänka på till nästa termin, att ge studenten mer tid hjärt-auskultation under ett patientmöte och inte behöva göra fler delar ur status även om vi handledare gör det. Tack. Och tack för terminen!

lördag 18 april 2015

Reflektioner

Termin två, dag tre över. 

Tiden går fort. Men tiden just de här dagarna flöt stundtals litet långsamt fram. Äntligen! 

Tidigare under vintern och våren har studenthandledningen präglats av samtidigt turbo-tempo på mottagningen. Vi har gjort vårt bästa för att få studenterna och patienterna att känna att vi har all tid i världen för eftertanke, funderingar och stillsamma överväganden men det har inte riktigt varit så. Det har fungerat bra ändå och varit roligt som alltid – MEN vad skönt med ett par dagar där reflektioner efter patientmötena hinns med! Där finns mycket att upptäcka och lära. 

Jag imponeras av den förmåga till snabb kunskapsinhämtning om konsultationens faser som studenterna har och det mod de visar att använda kunskaperna i praktiken. Redan termin två.

Videoinspelningarnas värde har blivit tydligt återigen. Det är fint att få vara med om när studenterna själva kan se och reflektera över vad som var bra i konsultationen och fundera på viktiga saker som hur man kan tona in en patient, hur man ibland kan gå litet utanför läroboken och ändå få ihop mötet till sist eller få syn på att man får mer information med öppna än med ledande frågor.

Frågan är om vi hann reflektera tillräckligt över några av våra svåra möten de här dagarna.  Vad finns kvar för reaktioner och känslor efter dessa? Funderingar? Jag måste komma ihåg att ta upp det igen när vi ses nästa gång!

tisdag 16 december 2014

En termin till ända...

När jag tittar tillbaka i tidboken ser jag att alla studentdagar denna höst varit snärjiga att få ihop. Vi gjorde en noggrann och helt hållbar planering men vid nästan varje aktuellt datum har något oförutsett hänt som gjort att vi varit färre läkare på plats än tänkt.  Scheman har fått stuvas om och i sista sekunden landat. Jag hoppas och tror ändå att våra termin-1-studenter är nöjda och har fått en första inblick i allmänläkararbetslivet. Under en riktigt stressig dag gäller det ju att lyckas med konststycket att få patienten att uppleva att all nödvändig tid finns.  Lugn koncentration och närvaro är tricket. Förhoppningsvis har vi förmedlat något liknande till studenterna, att vilja och engagemang finns och att vi just då finns där för dem.

Det har varit givande och intressant att samtala om de hembesök studenterna gjort på egen hand. Det blir tydligt hur många olika livsöden som finns och hur varierande sätten är att tackla svårigheter i livet. Återigen har vi fått höra hur nöjda våra patienter varit efter studenternas besök och intervjuer, de har känt sig respekterade och tagna på allvar och uppskattat visiterna.  Och jag blir nästan avundsjuk. Om jag vore 80 år och inskriven i hemsjukvården skulle jag också vilja möta en läkarstudent som nyfiket frågar mig vad som var viktigast i min barndom hur jag träffade min man och hur det är att ha Parkinson. Och som lyssnar och ber mig att berätta mer.

Nu ser vi fram emot termin två då studentdagarna är några fler. Större chans finns till att lära känna varandra, mer tid för studenterna att öva på konsultationen och status och tillfälle för oss att fortsätta förmedla arbetsglädje och yrkesstolthet (som ju faktiskt finns där även under stressiga betingelser).


söndag 9 november 2014

LKC School of Medicine i Singapore, rapport 3

Rapport 1 och 2 från min vistelse som gästprofessor och -lärare vid Nanyang Technological University går att läsa i ett inlägg 14 September på bloggen.

Primärvård på läkarprogrammen och lite om Singapore

Primärvården är under snabb utveckling, liksom egentligen hela sjukvårdssystemet, och utförs i försat hand av ett stort antal enskilda och privata allmänläkare (GP). Här betalar men en lite högre avgift än vid de närmare 20 större ”polyclinics” som är öppna för alla till en kostnad i nivå med Svensk primärvård. Under en vecka är undervisningen på termin 1 förlagd vid Bukit Batok Polyclinic som ses på bilden. Den kan jämföras med en av våra större vårdcentraler med närakut. Enheten används av alla tre läkarprogrammen in Singapore och det hela expanderar fort. En ny undervisningsinriktad "polyclinic" planeras redan.



Jag medverkade som ”co-teacher” under den primärvårds-veckan på termin 1 och höll bl.a. ett seminarium om primärvård och allmänmedicin i ett brett perspektiv. Man diskuterar här just nu behovet av ”listning” och en bättre möjlighet att få träffa samma läkare eller annan vårdgivare utan tvingas att gå till en privat verksamhet mot en högre avgift. Undervisningen är förlagd bara till en av poliklinikerna genom ett särskilt avtal. En tillräcklig ersättningen är även här en viktig förutsättning för att ta emot studenter. Alla har en mycket tung klinisk verksamhet med ofta mer än 30 patienter per dag som allmänläkare.


Sen några tankar om staden och landet i stort. Och jag hittade en bild i kameran som sammanfattar Singapore på ett bra sätt. Bilden är från Formel 1-loppet härmom veckan, som hålls här varje år mitt i stan. 



I bakgrunden ser man Marina Bay Sands, ett gigantiskt hotell med ett båtformat park- och poolområde byggt på taket. Med andra ord – här kör man med full fart framåt och allt är möjligt, inte minst inom högre utbildning.  

söndag 19 oktober 2014

Att alltid längta efter något annat och att njuta av att slippa


Nu var de två första åren på läkarprogrammet äntligen över. Nu blev det inte längre bara teori utan även praktik! Yey!
Hur skönt skulle inte det bli och hur bra såg inte schemat ut för de kommande året som utgjordes av internmedicin? Det var upplagt så att vi hade 3 veckor blandad teori följt av 3 veckors praktik. Man var alltså placerad på en avdelning alternativt en specialitet 3 veckor åt gången. Visst låter det bra?
Men, ja det kommer ett men, den första veckan var alltid spännande. Jag gick dit full med energi och tyckte att det var så spännande att vara ute i verkligheten. Vecka två landade jag och blev bekväm och vecka tre gjorde jag inget annat än längtade efter att sitta på föreläsning och slippa försöka få ihop en epikris eller remiss. Jag var inte ensam om att känna så, mina kursare kände precis samma sak. Samma visa blev det på teoriblocket. Första veckan var superspännande och vecka tre ville man bara bort och ha praktik igen. Vårdcentralsplaceringen blev en liten räddning ur detta ekorrhjul av att längta till något annat. På vårdcentralen fick jag träffa många patienter och jag slapp epikriser och annat pappersarbete. Administrationen skötes av läkaren jag gick med. Hur perfekt var inte det?

Är det någon läkarstudent som läser detta och befinner sig på intermedicin- njut! Tiden kommer där ni måste sköta administration även på vårdcentralsplaceringen. Njut av att vara "nya" studenter!

Ha det!

//Charlotte

onsdag 15 oktober 2014

Omstart med termin ett!

Så är höstens studenthandledning igång! 

På Sjöstadsdoktorn börjar vi om med termin-ett-studenter och får återigen påminna oss om hur det kan upplevas att vara ute på sin allra första praktikdag. Det är spännande att försöka lära känna varandra. De flesta studenter har olika bakgrund, några kommer direkt från gymnasiet, andra har studerat annat eller arbetat förut. Egna erfarenheter från primärvård eller sjukvård i stort skiftar.

Med de två grupper av studenter som varit här i veckan var det extra speciellt eftersom de inte hade hunnit ha något CeFAM-seminarium än och således var alldeles färska i verksamheten. 

Jag kan tänka mig att det blev många intryck att smälta. Vi hann prata en hel del om den patientcentrerade 
konsultationens grunder, vi berörde undersökningstekniker, berättade om akutresurser, om hur 
en vårdcentral fungerar, om hur en arbetsdag ser ut, om provtagning, om vikten av kontinuitet, vikten av att ha patientens autonomi i centrum, om lyssnandet och bekräftandet. Vi träffade massor av patienter 
i olika åldrar med skilda åkommor och besvär, tränade att lyssna på hjärtan och lungor och vi bad om studenternas reflektioner efter varje patientmöte. 

Om jag hade varit student skulle jag ha känt mig ganska mör efter dagen, men förhoppningsvis också glad och förväntansfull inför de kommande vårdcentralsdagarna. 

Vi vet ju sedan tidigare att när termin fyra börjar närma sig sitt slut kommer studenterna att ha 
tillägnat sig grunderna i konsultationskonsten och känna sig bra mycket varmare i kläderna. 

Det blir roligt att följa med på den resan!