Den här terminen är det en av våra ST-läkare som haft den
tätaste kontakten med studenterna. Vi andra har förstås också varit engagerade
mer eller mindre med sit-ins, status-övningar, samtal och reflektioner.
Termin-tre-studenterna präglas ännu av sin entusiasm och gör
framsteg i konsultationskunskap och -praktik.
Hur blir det senare under utbildningen? Jag träffar
regelbundet en del läkarstudenter på termin fem och sex i annat sammanhang.
Mitt intryck är att de flesta där tycker det är roligt att komma ut på riktigt
i kliniken men att det också känns osäkert (hur ska jag hinna lära mig allt?)
och att handledningen inte alltid fungerar eller är trygg.
Dessutom träffar jag som lärare varje termin under några
dagar ST-läkare i allmänmedicin under en konsultationskurs. Hos dem finns
glädjen och tryggheten i professionen.
Utvecklingen måste väl med nödvändighet gå litet hackigt.
Man vill så gärna säga till de studenter som befinner sig i en osäker fas att
det går över, det blir bättre. Men det
är den egna erfarenheten som lär. Som en student sade nu i veckan i en
diskussion om hur man bibehåller sin empati – ”Man måste nog bara inse att det
kommer att finnas situationer är jobbiga och finna sig i att det känns så just
då, och tänka att man kommer igenom det”.
Det har varit fint att blogga litet om studenthandledning
under några terminer, tack för det. Från nästa termin lämnar jag med varm hand
bloggstafettpinnen till nästa hågade handledare!