tisdag 3 juni 2014

Spännande att få inleda samtalet på lärandebloggen!


Så här inför sommaren startar jag med ett litet längre inlägg och ber sedan att få återkomma när våra verksamheter är i full gång igen, sådär i slutet av augusti.

 Jag är till vardags allmänläkare på en vårdcentral i Stockholm, Sjöstadsdoktorn. Vi, två kollegor och jag, öppnade den mottagningen för ett par år sedan och driver verksamheten i egen regi. Vi trivs oerhört bra med att kunna påverka vårt arbetssätt och att på allvar kunna arbeta utifrån allmänmedicinska grundvärderingar (som patientcentrering, kontinuitet och helhetssyn).

Jag hoppas att lärandebloggen ska bidra till en känsla av att vi har närmare kontakt med varandra - studenter, handledare och lärare, och att vi får mer insyn i varandras vardag. Mycket viktigt arbete pågår i det tysta runt om på våra vårdcentraler.



Om att byta perspektiv

Nyligen hade vi på Sjöstadsdoktorn ett par konferensdagar för alla medarbetare på mottagningen. Temat var kommunikation – ett givet ämne att fördjupa sig i och reflektera över om man är intresserad av att analysera hur verksamheten fungerar.

En av uppgifterna var att för en stund byta perspektiv, försöka leva sig in i patientens situation. Hur upplever patienten kontakten med oss? Vilka ingångar har hen för att nå oss? Vad kan ha föranlett besöket och vilka funderingar, vilka känslor har beslutet att boka tid inneburit? Hur känns det att sitta i väntrummet? Vad för slags tankar kan man ha på väg till laboratoriet? Hur upplevs mötet med läkaren eller sköterskan och i vilket sinnestillstånd lämnar patienten vårdcentralen?

Vi måste då och då påminna oss om att det lika gärna kunde ha varit vi som fattat beslutet att ringa för att boka en läkartid. Det är lätt att bli hemmablind. För oss är vårdcentralen vardag och värme. Vi känner dess skrymslen och vrår, vi vet hur dess rytm pulserar under dagen och är själva en del av dess blodomlopp. Vi har vant oss att hantera det oförutsägbara, vi vet att dagarna är sig lika för att de inte är sig lika. Vi kan vara pressade av många uppgifter men är i grunden bekväma i våra yrkesroller och glada i vårt arbete. Men – det som är vant och tryggt för oss kan kännas främmande och skrämmande för våra patienter. Helt andra känslor kan rymmas inom den som söker för ett oroande symtom; ängslan, bävan, skam, nervositet, ilska, hopp – varje sinnesstämning för sig eller allt sammanblandat. Detta måste vi vara öppna inför och anpassa vår verksamhet efter. Att alltid vara vänlig och respektfull är viktigt, att alltid bjuda in till ett samtal om det som patienten bär inom sig och med sig till besöket (inte alla vill prata om det, men en möjlighet skall finnas). Även vid den rent praktiska organisationen av vårdcentralens verksamhet är det viktigt att komma ihåg detta, allt för att underlätta kommunikation.

Varför skriver jag om det här på en lärandeblogg? Jo, troligen för att jag och mina kollegor nu mentalt börjar förbereda oss på att ta emot en ny grupp termin-1-studenter till hösten, efter att just ha tagit farväl av våra termin-4-studenter. Kanske finns det något att lära sig om detta med att byta perspektiv även när det handlar om att välkomna nya studenter på vårdcentralen. Vad för slags tankar och känslor bär ni med er när ni kommer till oss första dagen? Vilka förhoppningar och förväntningar? Jag kan tänka mig att några av ingredienserna är nyfikenhet, glädje och lust att lära. Kanske finns också inslag av spänning och nervositet. ”Vad förväntas av mig som student?”, ”Hur fungerar en vårdcentral?”, ”Kommer jag att bli bra bemött?”, ”Vad är det jag ska lära mig?”

Allt det här är viktigt att vi får ventilera tillsammans. Om ni vill. Välkomna och väl mötta efter sommaren!