Vinter/tidig vår 2009, första terminen på läkarprogrammet. Första dagen på vårdcentral. Första dagen iklädd "doktorkläder". Ni kanske kan tänka er vad jag kände?
Vad i hela fridens namn gjorde jag där? Vilken plats hade jag inne i ett undersökningsrum tillsammans med en läkare och en patient? Jag som nyss börjat lära mig om cellen!
Snälla...bry...er...inte...om...att...jag...är...här. För...guds...skull...fråga...mig...INGET! Om...jag...bara...sitter...helt...stilla...kanske...jag...smälter...in...i...väggen.
Visst, hade jag fått en fråga om cellen så hade jag på den tiden haft stor möjlighet att hålla en fin utläggning om golgiapparaten eller mitokondrier men får man en fråga om cellen? Knappast. Istället kommer det självklart frågor om hur det är att gå på läkarprogrammet. Hur skulle jag kunna svara på det när jag bara kunnat titulera mig läkarstudent några veckor? Jag hade ju 5,5 år minus några veckor tills jag kanske kan ge ett bra svar på den frågan. Men med ett försiktigt leende svarade jag artigt att det var spännande och tackade sedan ödmjukt att jag fick sitta med under besöket.
Vad kände jag då när jag lämnade vårdcentralen efter min första praktikdag? Hade jag lärt mig något?
Ärligt- det tog några år innan jag faktiskt kunde svara på den frågan. Men ja- det gjorde jag. Det gjorde jag verkligen:)
Mer om hur och vad kommer senare.
Hej så länge!
// Charlotte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar